Silibrand (I riden sa)

Silibrand (1è version)

Silibrand var en så oviser man
Allt under den linden så gröna
Han gifte bort sin dotter i främmande land
I riden så varliga genom lunden med henne
 
Liten Karin hon frågar sin svärmoder så
Hur länge plägar kvinnan med barnet gå
 
I fyrtio veckor allt medan sju år
Så länge plägar kvinnan med barnet gå
 
Körsvennen sa'lar sin gångare grå
Han sätter stolts Karin däruppå
 
Silibrand körde uppåt höga loftet svala
Där fick han se sin dotter i lunden fara
 
Väl äst mig, väl äst mig vad jag nu ser
Jag ser min dotter hon kommer till mig
 
Härifrån for jag då jag var mö
Nu kommer jag igen nu skall jag ock dö
 
Min svärmor skall jag giva min silvskodda kniv
Hon har nu förått mitt unga liv
 
Liten Karin hon satte sig på förgyllande stol
Silibrand drog av henne strumpor å skor
 
Silibrand femnar ut kappan blå
Där födder hon två karska svenbarnen så
 
Liten Karin hon lade sig i sängen ned
Gud låte mig inte leva tills jag dagen får se
 
Små barnen så för dom till Kristi dop
Liten Karin så för dom till kyrkogård

I riden så (2è version)

Silibrand körde uppåt höga loftet svala
Där fick han se sin dotter i lunden fara

A väl äst mej, väl äst mej vad jag nu ser
Jag ser min dotter hon kommer till mej

A Silibrand fåmnar ut kappan så blå
Där födder hon två karska svenbarnen på

Min fader skall jag giva min gångare grå
Som han skall rida till kyrkan uppå

Min syster skall jag giva mina guldringar sju
Som jag ej haft sen jag stod brud

Min broder skall jag giva mina handskar små
Som han skall ha likvart han går

Den ene så för dom till Frejas dop
Den andre så för dom till Valhalla sal